Jag går och trampar i mitt land, dock bland ruiner
Blott ett gravfällt av mitt Sverige mitt öga nu kan se
Blågula fanor blev en dag totalt förbjudet
En symbol numera klassad som främlingsfientlighet
Främmande kulturer som fritt fick härja här
Likviderade en folkstam, som av nordiskt ursprung burit kärt
Feta herrar i kostymer, med makt och guldbegär
Lät gränserna förfalla, dock ej en tanke på folkets väl
Seder som i åratal har brukats
Traditioner som har fått gå i arv
Ãr numera som bortglömda smÃ¥ myter
Folkviljan och vettet blev till feghet och tolerans
Jag går och trampar i mitt land, dock bland ruiner
Här fanns skogar, berg, och vatten och folket sjöng vår sång
Mitt land som var så grönt, så fritt och vackert
Ãr numer blod och lera, svarta bäckar och döda hav